Tung förlust hemma mot Vetlanda 3-4

Femte raka förlusten

Vetlanda tog ledningen efter tolv minuter när Joakim Andersson frispelades av Emil Fedorov. Joakim Andersson spelade sedan fram till Emil Nordström som satte 0-2. Båda målen var exempel på VBK:s omställningsspel där Joakim Anderssons fart var en stor skillnad mellan lagen.

IFK möttes hela tiden av ett motståndarförsvar som hölls ihop genom hårt arbete. Längre än till en rad hörnor kom inte laget. Det var svårt att hitta några utrymme för avslut och när inte flytet i passningar fanns så blev inte många målchanser. Vetlanda satsade på att snabbt ställa om.

När Emil Viklund sköt utifrån bara minuten före paus så kom reduceringen till 1-2. Ett välbehövligt mål.

Vetlanda missade tre jättelägen och IFK ett en bit in på andra halvlek. Matchens betydelse lyste igenom. Kimmo Kyllönen räddade ett friläge så chanser saknades inte.

Matchbilden var lik den från första halvlek med IFK som försökte ta sig igenom och motståndare som kom i kontringar.

IFK kvitterade i sextionionde minuten när Niklas Nyqvist sköt och Alexander Heinhagen slog in returen till 2-2. Det var hans första mål i IFK tröjan sedan han kom från Tellus.

IFK tryckte på för fullt men avsluten gick inte igenom. Istället avgjorde Joakim Andersson när han återigen plockade ner en framspelning och rundade Kyllönen till  2-3. Ett klassmål av Joakim.

Han nöjde sig inte med det för när det var en minut kvar åkte han på nytt igenom och satte 2-4.

På tilläggstid snyggade Adam Herou Löf siffrorna till 3-4.

Hemmalaget hade elva hörnor där bollen inte kom igenom. IFK kämpade på men fick inte till det och Vetlanda hade Joakim Andersson som avgjorde matchen med sina snygga mål.

– Det är tungt, vi gör det bra och har många lägen men vi måste få in bollen. Vi pressar på framåt och de får bra lyft och gör mål. Vi gör att det vi snackade om och trycker framåt. Vi sätter defensiven förutom lyften. Det är ändå ett steg framåt var har fart med oss och skapa hörnor och ett par bra lägen mot ett Vetlanda som backar hemåt. Men det är tufft, säger Niklas Holopainen.

 

Text: Bengt Israelsson
Foto: Jorge Moreno