24 jan Robin om skadorna, landslaget och framtiden

Robin Öhrlund, snart 23 år, är tveklöst IFK Vänersborgs klart lysande stjärna och den ende i truppen som på allvar aspirerar på en plats i Michael Carlssons blågula VM-trupp vad det lider.

Just nu, när A-landslaget möter Finland (fredag) och Ryssland (lördag) i Finland, finns dock inte Robin med. 

– Jag var uttagen men tackade nej. Kroppen är inte helt hundra och jag måste få vila för att orka med det som återstår av säsongen, säger den Örebrofödde och i Närkestaden uppväxte Robin Öhrlund.

Han har idrottsligt påbrå som få och föddes bokstavligt talat in i en bandyfamilj. Mamma Christina från Edsbyn spelade bandy där medan pappa Peter betade av ett antal klubbar såsom Lesjöfors, Västerås, Edsbyn och Örebro.

– Fast i början var det mycket hockey och fotboll, men två svåra knäskador satte tidigt stopp, berättar Robin.

Korsband och menisk – i båda knäna! – med lång rehabiliteringstid innebar ett vägskäl för den då 15-årige idrottstalangen.

– Jag var uttagen till TV-pucken men missade på grund av skadorna, och fotbollen var roligast. Men att fortsätta var inte aktuellt, det funkade inte, påfrestningarna i fotboll var för stora.

Så i stället släppte Robin Öhrlund loss sig själv i ÖSK med bandy för hela slanten.

– Bandy är en skonsammare sport helt enkelt, konstaterar Robin, som gjorde tidig A-lagsdebut och som snabbt uppmärksammades av elitklubbar runtom i landet, inte minst efter Örebrograbbens uppmärksammade insatser i de olika pojklandslagen där han samlat VM-guld på hög och inte sällan spelat avgörande roller.

– Vänersborg var en av klubbarna som hörde av sig, men ärligt talat var jag inte så sugen utan tänkte, ”äsch jag åker ner och lyssnar lite …” Efter två timmars snack hade jag skrivit på kontraktet.

Relationen till Joakim Hedqvist, kompis med pappa Peter sedan tidigare, var en bidragande orsak, men även det faktum att han fick en bra bild av klubben och staden genom bland andra dåvarande spelaransvarige Tommy Hjert.

– Jag kom ju hit under ”ryssåret” och det har varit en bra tid här för mig personligen, jag har lärt mig mycket och fått lite skinn på näsan, säger Robin och fortsätter:

– Efter ryssåret fram tills nu har alla inblandade gjort ett bra jobb, trots att klubben gått igenom så mycket. Men den här säsongen har varit ett bakslag och orsakerna är flera. Vi har haft många skador och avstängningar i en smal trupp som egentligen inte tillåter detta.

Robin Öhrlund pratar också om tur och otur i sammanhanget.

– Jag tycker nog att vi tidigare år har haft lite flyt, men inget alls den här säsongen. Så är det väl, det går upp och ner med den saken. Sedan måste man väl också konstatera att andra lag har blivit bättre, lag som vi tidigare hade efter oss.

Robin Öhrlund erkänner att det återstående spelprogrammet med fyra bortamatcher och bara två hemma ser tufft ut. Men konstaterar i nästa andetag att ingen är betjänt av att fundera för mycket på det utsatta tabelläget.

– Vi måste se till att vara i så bra form som möjligt på slutet, oavsett om det blir slutspel eller kval, säger han.

Robin Öhrlund har ett 2+1-kontrakt med IFK där plusåret nu står för dörren. Huruvida det blir en fortsättning eller inte vill Robin Öhrlund låta vara osagt i dagsläget.

– Jag ska träffa IFK under nästa vecka för en diskussion, säger han.

När det gäller landslaget och VM i Irkutsk har inte Robin Öhrlund några besked att ge.

– Vi får se, det enda jag vet är att jag ska operera höfterna i april.

Han har så kallade benpålagringar i vardera höftleden som måste avlägsnas. Rehabtiden beräknas till 3-6 månader.

– Jag är van sedan knäoperationerna. Det viktigaste nu är att få kroppen riktigt hel.

Dina bästa sidor som bandyspelare, Robin?

– Skridskoåkningen, tekniken och kombinationsspelet.

Och dina sämsta?

– Skottet kan bli bättre och målskyttet generellt.

Text: Toni Andersson

Foto: Martin Frändberg