Nu vänder det!

Krönika av Daniel Johansson Silvereld

När annandagsbandyn 2022 startar har vintersolståndet – årets mörkaste dag – inträffat fem dagar tidigare och vår del av världen är på väg mot ljusare tider.

Annandagen var en gång i tiden den dag då bandysäsongen drog igång runt om i landet, nuförtiden signalerar den allt som oftast mittpunkten då alla mött alla och serien vänder upp mot upploppsrakan. Så även den här gången då det är dags för IFK Vänersborg och Gripen Trollhättan att mäta krafterna igen, drygt tre veckor efter den jämna matchen i Trollhättan som slutade med Gripenseger.

Det var ett tag sedan vi hade möjligheten att gå på annandagsbandy i Vänersborg sist. Senaste gången det spelades annandagsbandy i Arenan var faktiskt 2018 (förlust med 2-7 mot Villa). Förra året möttes Frillesås och IFK nere i Halland, 2020 tvingade pandemin fram tomma läktare i Arena Vänersborg och 2019 möttes lagen även den gången på Sjöaremossen. Det är en efterlängtad tradition som nu återkommer till Sveriges bästa bandyarena.

Annandagsbandyn är förknippad med många traditioner och det kanske mest klassiska idrottsevenemanget i Sverige. Nuförtiden har alla andra sporter försökt kopiera bandyns koncept med derbymatcher på annandagen, men inget slår såklart originalet. Det är alltjämt den första och kanske enda bandymatchen som många går och tittar på när de är lediga över julen, hemma i uppväxtorten och träffar familj och vänner och går på annandagsbandy

Matcherna på annandagen lever inte sällan sina egna liv. Känslorna, publiken, traditionerna och historiens tunga vingslag gör att de här matcherna går utanför bandyns vanliga logik och förutsättningar. Vem har käkat för mycket julskinka och ser lite trögare ut än vanligt? Vem saknas i laget att man firat julen med en släktings snoriga småbarn? Vilka hanterar de uppskruvade känslorna före och under match bäst?

Så många faktorer spelar in i annandagsmatcherna som sällan är en faktor i en vanlig serielunksmatch. Ytterligare en faktor som gör just den här matchen lite mer speciell är att det den här gången är ett klassiskt annandagsderby där två lag från grannstäderna möts. Supportrar från de olika klubbarna är kollegor, spelarna har varit lagkamrater, de egna produkterna har mött varandra sedan knatteåldern i bandy, fotboll, hockey, innebandy eller vad man än sysslande med för idrott som barn – är man vänersborgare så var det lag från Trollhättan man tävlade mot, och lärde sig hata att förlora och älska att vinna mot.

Rivalitet mellan våra två grannstäder är inte konstruerad – den är medfödd, omöjlig att undvika eller ställa sig utanför oavsett om man är född på rätt eller fel sida kommungränsen.

För IFK Vänersborg har det varit en en mörk december. Men likt vintersolståndet är det alltid som mörkast innan det vänder mot ljusare tider. Någonting för IFK Vänersborg att ta med sig nu när andra halvan av elitserien inleds med detta speciella, nervösa, underbara annandagsderby. Nu vänder det, på fler än ett sätt!

Välkomna att ta del av festen, alla!

/ Daniel Johansson Silvereld