Alexander Mayborn tar avsked som spelare

- Skrivet av ·

 

Hej kamrater!

Tanken var att jag lite snabbt skulle svara på några frågor om varför jag väljer att ej skriva på ett nytt kontrakt. Men ni känner mig vid det här laget. Jag har svårt att vara så fyrkantig. Jag väljer istället att skriva ett litet brev till er, det blir helt enkelt lättare så. Ett brev från hjärtat.

Jag har IFK Vänersborg att tacka för så mycket i mitt liv. Och med IFK Vänersborg syftar jag på alla er som någon gång verkat eller fortfarande verkar i föreningen. Alla ni människor som fått mig att känna mig välkommen. Ni har alla olika skepnader. Tränare, materialförvaltare, spelare, ordförande, sargvakter, läktarexperter, klubbchefer, kanslipersonal och så vidare. Ni har alla betytt enormt mycket under mina år i föreningen. Jag var 16 år första gången jag fick glida ut på isstadion med IFK Vänersborgs seniorlag. Bara ett barn. Naiv, okunnig, sprallig orädd, kaxig och osäker. Allt på en och samma gång. Men också enormt lycklig över chansen att få representera min stads lag. Det var så stort.

Tiden har tickat på. Det har gått 16 år sedan den där premiären på isstadion. Vid 32 års ålder fick jag chansen igen. Chansen att representera min stads klubb. IFK Vänersborg. Denna gång med en helt annan syn på saker och ting. Med en helt annan förståelse för vad som faktiskt krävs för att spela på yttersta elitnivå. Vilket slit det är! När du är ung och talangfull ägnar du inte en tanke åt det. Det bara rullar på. Men det krävs ett enormt jobb för att hålla sig på den nivån. Det är en sån uppoffring, inte så mycket för egen del som för familjen. Jag tror att det är svårt för folk som inte varit inne i denna världen att förstå.

IFK Vänersborg är min familj. Jag ser det verkligen så. Det är inget tomt snack. Det är sanning. Men jag har en annan familj. En familj jag faktiskt värdesätter ännu mer. Min sambo Rebecka och mina två barn som bär mitt efternamn. Mio tre år och Fanny, sju månader. Det är just tiden borta från dem som gör att jag inte längre vill lägga all den tiden på bandyn. Jag vill vara en närvarande pappa i mina barns liv. Jag ska vara en närvarande pappa i mina barns liv. Det är det viktigaste för mig. Hur mycket jag än älskar bandyn så värdesätter jag tiden med mina barn mer.

Jag är verkligen oerhört tacksam för alla dessa år jag haft som spelare i IFK Vänersborg. Som Vänersborgsgrabb har det varit en stolthet att bära just IFK:s klubbmärke på bröstet. Jag har fått chansen att spela med fantastiska bandyspelare och lärt känna så många härliga människor tack vare IFK Vänersborg. Detta är inget avslut på något sätt. För min del är det bara ett nytt kapitel. Jag är helt övertygad om att föreningen är på helt rätt väg. IFK Vänersborg kommer växa sig starkare och starkare på bandykartan. Och jag ser fram emot att vara en del i detta arbete på något sätt även i framtiden. Men just nu tar jag en paus.

Som spelare i IFK Vänersborg vill jag nu, från botten av mitt hjärta säga tack. Tack för alla fina minnen jag fått dela tillsammans med er. Ni har betytt mer för mig än vad jag kan få fram i ord.

/Januari – Februari – Mars – April – Mayborn  #16

Comments are closed.